Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133
— Tusan, du ser ju lika viktig ut som
klockarn på en böndag. — Nåå sjung ut då, hva ä’
de’ du vill mej?
Drängen förstod, att han var öfverflödig, och
stannade under granarna ansträngande sig att
snappa upp ett eller annat ord, men Maria
hviskade sitt svar i Öskars öra och ej ett Ijud trängde
till honom. Han stod emellertid kvar på samma
plats. Det var både intressant och ovanligt, att
en af de för högfärdiga ansedda Storgårdsflickorna
uppsökte ens sin kusin i skogen. Och dessutom
var hon barhufvad. Någonting var bestämdt på
sned.
Oskar och Maria gingo sakta bredvid
hvarandra. Hon talade ifrigt med vreda, häftiga
åtbörder och han hörde på. Deras ansiktsuttryck
såg drängen ej, ty bägge vände ryggen åt honom.
Hastigt gick Oskar ifrån henne, hoppade
öfver diket och kom fram till honom.
— Du har ju bränvin me’ dej, Erik? sade han
med onaturligt hes och ansträngd röst.
— Jaa, svarade drängen dröjande och drog ur
tröjfickan upp en liten flat flaska, som Oskar slet
ifrån honom och tömde till sista droppen.
Först nu märkte drängen, att Oskar var
förfärligt blek och att det krampagtigt ryckte i hans
mungipor, som det alltid gjorde, då han var ond.
— Räck mej nu min yxa, sade Oskar kort
— här ska’ huggas annat än ved i dag!
— Nog reder du dej utan yxa, så stark som
du ä’, inföll hastigt Maria, som äfven kommmit till
stället.
— Åh ja de’ gör ja nog. Låt bli yxan, Erik.
— Nu går vi väl. — Han fattade Marias ena hand
och gick med långa steg mot landsvägen draganude
henne efter sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
