- Project Runeberg -  En uppkomling : Berättelse från kustlandet /
143

(1898) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

143

ögonblick höll hennes medlidande på att taga ut
sin rätt, men så erinrade hon sig, att han kanske
var en mördare och förnam på långt afstånd svagt
men tydligt systerns förbittrade ord. Hennes
förtrollning bröts af verkligheten, den ovilja, som
på alla sidor omgaf fången, smittade äfven henne,
och med en stolt afvisande åtbörd tog hon ett
steg tillbaka.

Det blixtrade till i hans ögon, munnen
öppnades som till ett vredgadt utrop, och händerna
knötos, men han betvingade sin häftighet, och ej
ett ord trängde öfver hans läppar.

Dock, i den vilda blick han slungade på henne,
trodde Anna sig läsa en anklagelse, hvars
innebörd hon ej vågade tyda. Men hennes stolthet
väcktes däraf, hon kastade hufvudet tillbaka och
mötte djärft blicken ur Oskars ögon.

Kusinen syntes slagen däraf, hårdheten i hans
drag jämnades ut och efterträddes af en spörjande
klagan, som bröt ut i ord.

— Anna! hviskade han.

Hon kände först en jublande, oresonlig glädje
inom sig därvid, men Marias hånleende och Oskars
gärning stodo emellan dem och glädjen frös bort.
Utan ett ord till svar vände hon honom ryggen,
medan Johansson gillande nickade åt henne och
sedan skrattade högt.

— Det ä’ min plikt att godtgöra allt, tänkte
Anna beslutsamt och kände sig lycklig öfver att
hafva besegrat den svaghet, som en lång stund
hållit henne fjättrad utanför Nedergårdens grind.

Men det var likväl som om någonting dragit
henne tillbaka, och endast med största
ansträngning förmådde hon afhålla sig ifrån att se efter
kusinen. Hon försökte ursäkta sig med, att hon
behöfde en förklaring öfver den förebråelse, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 4 17:07:45 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppkomling/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free