Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
— Jag kommer i grefvens tid, ser jag,
utropade han, då han öppnade dörren och trädde in.
På en bänk vid spiseln i det rymliga köket
satt Oskar likgiltig för allt omkring sig.
Fjärdingsmannens hustru stod midt på golfvet och
höll tillbaka sina bägge minderåriga barn,
hvilka nyfiket stirrade på fången, hvars brott i deras
ögon antagit oerhörda proportioner.
Fjärdingsmannen själf och hans förman, som på kallelse
skyndat att infinna sig, sutto i sällskap med
Johansson och Per Olsson, hvilkas nit för
brottslingens bestraffande förmått dem att följa med ända
hit, vid ett af fönstren och samtalade.
— Nej si’ doktorn, sade länsmannen och reste
sig för att gå honom till mötes, medan de andra
skrapade med fötterna och bugade sig.
— God dag, kommissarie, ä du redan här?
svarade läkaren, som ej tycktes blifva särdeles
glad öfver att träffa honom.
— Tjänsten, bror, tjänsten framför allt.
Doktorn smålog litet spefullt, ty han erinrade
sig just ett tillfälle, då en tjuf sluppit undan, emedan
länsmannens viraparti hindrat den värde
ämbetsmannen att då sköta sin tjänst lika nitiskt som
nu, men han yttrade ingenting därom utan återtog
artigt.
— Ja visst, ja visst, det förstår jag väl. —
Men strax därpå tog hans naturliga hetsighet
öfverhand, och med en vredgad fnysning skrek
han. — Min själ, tror jag inte, ni satt handbojor
på karlen.
— Du vet ju, hur stark han ä’, hviskade
länsmannen försiktigt. — Vi kan vara nöjda, att vi
helskinnade fått honom hit.
— Hvem ger dig rätt att häkta honom? Det
skulle jag vilja veta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
