- Project Runeberg -  En uppkomling : Berättelse från kustlandet /
149

(1898) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

149

Ämbetsmannen tog förvånad ett steg tillbaka,
under det att Johansson hotfullt mumlade några
obegripliga ord och Per Olsson andäktigt knäppte
ihop händerna och började läsa en bön. De bägge
barnen smögo sig skrämda intill modren och
fjärdingsmannen drog fundersam i sitt långa skägg.
Den ende, som förblef lugn var Oskar, han
tycktes icke ens hafva märkt, att en ny person trädt
in i stugan.

Då han mötte Anna på vägen, vaknade han
med ens ur sin försoffning och inbillade sig att
hon kommit ensamt för hans skull, Maria hade
således misstagit sig. Men den kalla blick,
hvarmed hon mötte hans, tog honom snart ur denna
villfarelse. Han sjönk åter ihop tyst och slö och
när han strax efteråt såg henne gå in hos Per
Olsson, ansåg han sig veta, att Anna ej mer
brydde sig om honom. Han trodde sig icke
behöfva ett tydligare bevis därpå, han så att säga
släppte, taget och bet ihod tänderna, förbittrad
öfver att se sig bedragen af den enda, på hvars
deltagande han satte något värde.

Ett par ord, som Johansson under vägen till
Lilla Mossen fällde med afsikt att höras af honom,
styrkte Oskar ännu mer i hans förmodan.

— Står de’ så till? tänkte jätten modstulen,
utan att bry sig om något annat än det
själfplågeri, som är så vanligt för alla älskande — nå
då må de’ gå hur som hälst me mej ja har
ingenting mer att vänta. — Och i en evig kretsgång
surrade hans tankar kring dessa nedslående
betraktelser. — Anna har öfvergifvit mej, hvarför
ska då ja’ bry mej om månting? — Han började
riktigt fråssa i sin bittra sinnesstämning, han njöt
af att pina sig själf och plötsligt stod det klart
för honom,. att det enda, som kunde läka hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 4 17:07:45 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppkomling/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free