- Project Runeberg -  En uppkomling : Berättelse från kustlandet /
153

(1898) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

153

Högt uppe i den klara, genomskinliga luften
kämpade fågelhanarne om honornas ynnest.
Parvis slogos de, så att fjädrarne röko kring dem,
och alltid lossnade de vackraste. Och under tiden
koketterade honan, eggade dem och näbbades sedan
med segraren, när rivalen tilltufsad och slagen
flugit bort för att söka sig en annan maka och
häcka på första bästa gren.

En orm ringlade sig trögt och sömnigt fram
bland fjorårsgammalt gräs och nya lifskraftiga
strån. De första varma solstrålarne hade narrat
honom ut ur sitt hål, kanhända var han också
utskickad af det lilla reptilsamhället under
stenröset i backen för att se efter, om våren
verkligen anländt. Var förhållandet sådant fingo
kamraterna aldrig veta det af honom, han komej
tillbaka. En påk förd af en okynnig skolpojke
delade honom midt itu, och antagligen ville ej
hufvudet lämna stjärten i sticket, den stackars snoken
vred sig i hundratals bukter, väntade på
solnedgången och dog vid mörkrets inbrott.

Men skolpojkarne sprungo vidare, hvisslade och
skreko som besatta. Det var ju vår, hurra för
våren!

Bäst det var sträckte en flock vildgäss förbi
mot norr. Småfåglarnes sånger tystnade för en
stund och andlösa lyssnade de på bullret från de
väldiga vingarne. Så voro de stora, tunga
främlingarne borta igen och tisslandet började ånyo i
busksnåren.

En hök slog sina lofvar i det blå. Han var
äfven stadd i friareärenden och brydde sig för
tillfället ej om de små buskkryparne, men länge
fram ämnade han taga igen skadan. Han flaxade
dåsigt med vingarne, seglade förbi ett dussin
kråkor, som hälsade honom med ett unisont, ilsket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 4 17:07:45 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppkomling/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free