Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
borta å vill en bara lägga manken te, så går de’
nog, men här hjälper inte en gång de-.
Blom svarade ingenting. Den andres ord
vittnade om ett redan fattadt beslut, och skolläraren
var klok nog att ej för söka ändra det, åtminstone
ej genast.
Fru Persson suckade tungt, det fanns fler än
hon, som ledo. Ja, de voro nog många, många,
spridda öfverallt.
—— — POc6cch nu satt hon vid fönstret där
hemma. Var det verkligen blott två dagar, som
förflutit sedan tinget, var det ej två år?
Hon såg ut mot vägen, som låg där rak och och
ljus i vårsolens varma sken. Jaså, det var vår
nu igen. Hon hade föredragit hösten med
oktoberregn och stormar.
Det var dock underligt allt detta, som händt
henne, underligt och orättvist.
Envist koncenterade sig alla hennes tankar
kring detta enda, den orätttvisa man begatt mot
henne. Den främmande mannen, som stod där
och yrkade ansvar på hennes son, blef en
förkroppsligad inkarnation af allt ondt och elakt, ty
att han blott gjort det på elakhet, det begrep hon
mycket väl. Ifall han ej varit elak, hvarför skulle
han då pina henne så, han kände ju hvarken
henne eller Oskar. Faåfängt hade Blom sökt
förklara, att han representerade lagen, som fordrade
alla brottslingars straff. — Men, svarade hon
envist — Mörk förlät ju Oskar, då ägde ingen
annan rätt att uppträda mot honom.
Pigan kom in och hviskade några ord i
hennes öra.
Fru Persson reste sig genast och gicktill mannen.
I deras gemensamma sängkammare, numera
förvandlad till sjukrum, hvilade på hufvudkudden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
