Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
177
finna ett stöd, ty benen nekade att bära henne,
men strax därefter gick hon dock vidare.
Mörk mötte henne på förstugubron och hon
förstod, att han inväntat henne där. Först
ämnade hon fly undan, men då tyckte hon, att det
skulle vara fegt, och gick lugnt emot honom.
Han studsade och blickade öfverraskad, nästan
skrämd på henne; han såg nu något, som han
aldrig sett förut: att hon var märkvärdigt lik sin
moster.
— Jag vill tala med er, Anna, började han
emellertid.
— FTala då!
— Ni vet nog, hva’ jag tänker säga er.
— Nej, svarade hon nästan kärft — de’ vet
ja’ inte.
Han såg snabbt på henne från sidan och åter
slog det honom, hur förunderligt lik hon blifvit
den enda kvinna, som någonsin ingifvit honom
fruktan. Men det dög ej att visa sig svag och
undfallande längre, med hastigt tillkämpad
fattning fortfor han.
— Ni vet, Anna, att er far lofvat er åt mej.
— PDe’ vet ja’.
— Han önskar . .. jag med för rexten, att
. att vårt bröllop firas så fort ske kan. Ni har
väl ingenting emot det?
Hon stod i begrepp att ärligt svara: jo, de’
har ja’, men en besynnerlig svaghet, som hemsökt
henne redan en gång förut och förlamat hennes
vilja, hindrade henne därifrån, och halfhögt
mumlade hon:
— Morbror ä’ dö’ nu, som I väl vet.
— Hm! — MNMörk stampade otåligt i marken,
på detta hinder hade han icke ens tänkt. Karl
Persson fanns ej längre, men ännu efter döden
En uppkomling. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>