Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
stälde den aflidne sig i hans väg. — Hm, jag
måste således vänta än längre, sade han med
tydlig ansträngning. — Nå men sedan då ...
sedan Anna? .
Hon hade nu öfvervunnit sin svaghet och
äfven inom henne väcktes samma åtrå efter
klarhet, kyligt men bestämdt yttrade hon.
— Ja’ vet, hva’ I åstundar, Mörk, om en
månad ska’ I få mitt svar.
— Om en månad, hvarför icke lika gärna nu
genast? frågade han och såg forskande på henne.
— Om en månad ska allt vara afgjordt, därme’
får I låta er nöja.
— Jag litar på er, Anna.
Hon höjde likgiltigt på axlarne, och då han
såg denna åtbörd, trodde han, att hon blifvit stött
öfver hans enträgenhet. För att utplåna hennes
missnöje räckte han henne handen och sade varmt.
— Tack!
Hon tycktes hvarken höra hans ord eller se
hans hand, hon gick tyst förbi honom in i huset.
Mörk såg länge efter henne, men någon
misstro märktes ej i hans blick, han var säker på sin
sak, och en enda fattig månad var ingen tid att
vänta. Innan han gick, kastade han en lång,
dröjande blick bakom sig på Storgårdens röda
manbyggning, där han snart skulle vara herre.
På kvällen lät han madam Olsson genom ett
par, som det föreföll afsiktslöst framkastade
meningar förstå, att hans bröllop skulle firas under
sommaren. Och när han gått till sängs, ville
sömnen ej infinna sig, halfva natten mumlade
han leende och lycklig.
— Om en månad, en fattig månad.
Till slut blef det honom för kvaft inne i den
trånga kammaren, han måste upp ... ut...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
