- Project Runeberg -  En uppkomling : Berättelse från kustlandet /
189

(1898) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

189

om, och den andre tycktes vara uppriktig. Men
hvad menade han egentligen med att så ihärdigt
hålla på honom? Läkaren trodde sig märka
någonting bakom allt detta, någonting, hvars
bevekelsegrund han ej fattade, och det gjorde honom
osäker. Med en öppen åtbörd räckte han
emellertid Mörk sin hand och sade.

— Nåväl, jag mottager kandidaturen.

— Just såja, det var ord å afsked, nickade Mörk
och reste sig. — Som sagdt, för kustsocknarne
svarar jag å för lite’ till, om de’ kniper.

Doktorn satt förbryllad kvar, medan
predikanten beredde sig att gå. Hans förundran var
omåttlig och gaf sig slutligen luft i följande ord.

— Ni är en satans karl, Mörk, jag börjar min
själ få respekt för er.

—Ja adjö nul — Mörk småskrattade belåtet och
gick. Han skrattade fortfarande, tyst och inåtvändt,
när han tog plats i vagnen och for hem.

Men den blifvande riksdagsmannen satt med
hufvudet framåtlutadt och grubblade, så att
hjärnan värkte. Efter en stund reste han sig häftigt
och utropade.

— En så’n knepig bondlymmel, nu förstår jag,
hvarför jag å ingen annan bör väljas. Nej det här
var sannerligen för starkt, jag är väl ingen
barnunge, som man kan kugga hur som hälst, häller!
— Doktorn skrattade nervöst, men hans skratt
lät långt ifrån lika förnöjdt som Mörks nyss förut.
— Tre år tror han sig behöfva för att få fast fot
här i trakten, tre år ... Min efteträdare kommer,
så sant jag lefver, att heta Johannes Mörk. —
Doktorn teg en stund, sedan tillade han nästan
klagande. — Man ska’ få se, att han lyckas i det
också, den karlen har en oförskämd tur, men hvad
ska jag göra, mot dylika människor hjälper det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 4 17:07:45 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppkomling/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free