Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
men de inledde också triumferna. Från dem
daterade sig Annas fullständiga omvändelse, men
så hade Mörk också visat prof på en mindre
vanlig godhet, då han på hennes enträgna
begäran ej yrkade ansvar å våldsverkaren. — Han
skrattade och slog en munter klatsch med piskan.
— Brottslingens straff uteblef ej. Mörk hade
öfvervunnit sig själf, eftersom belöningen var värd
en sådan uppoffring, belöningen, som följde segern
tätt i spåren, ty han hade föresatt sig, att det ej
skulle dröja många dagar, innan första lysningen
mellan resepredikanten Johannes Mörk och
hemmansägaredottern dygdädla jungfru Anna Elisabet
Lundberg skulle afkunnas; i dag var nämligen
den månad, han måst vänta tilländalupen — han
hade noga hållit reda på datum — i dag var det
Annas skyldighet att gifva honom sitt ja.
Han gaf högerhästen, som gärna fuskade och
lämnade åt sin kamrat att draga största delen af
lasset, ett kännbart rapp och körde in på
gårdsplanen, inom kort hans egen gårdsplan.
Tömmarne lämnade han åt en dräng, som skyndat
fram för att mottaga husbondens stränge
ställföreträdare, och frågade så snart han hunnit ned ur
vagnen efter Anna.
Drängen svarade med en blinkning, som
föreföll Mörk egendomlig, att hon gått nedåt byn för
en timme sedan.
Mörk rynkade ögonbrynen och styrde kosan
mot byggningen, men plötsligt stannade han
liksom fastnaglad vid marken. Hans läppar öppnade
sig mekaniskt och släppte fram ett underligt Ijud
närmast liknade en halfkväfd snyftning.
— Ma ... Maria.
Hon å sin sina blef ej det minsta förundrad,
öfver att möta honom här, hon log som om allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
