Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
195
blandning i rättegången mot kusinen, räknade hon
mest på Oskars släktkärlek, hvilken skulle
bespara henne en schavottering inför rätta. Hon
misstog sig ej häller, hvarken han eller föräldrarne
hade mer än nämnt hennes namn och därvid låtit
saken bero. Hon blef tacksam för denna
undfallenhet och då hon efter lugnt öfvervägande såg,
att hennes egna planer kunde främjas genom att
arbeta för honom, fattade hon raskt sitt beslut
och besökte kusinen. Utan att rodna sade hon
honom, att den anklagelse mot Anna, som väckt
hans vrede och föranledt öfverfallet på Mörk,
dikterats af hennes svartsjuka, och därigenom
förmådde hon honom att lyssna till sig. Det blef
henne lätt att besegra hans svaga motstånd, och
sedan hon väckt hoppet i hans själ, inväntade hon
otåligt den dag, då befrielsens timme skulle slå
för den, utan hvars stöd hon med hopp om
framgång ej vågade uppträda.
För alla i Storgården var hennes oväntade
hemkomst en öfverraskning, men Maria gaf
hvarken fadern eller systern tid att gifva sin
förvåning luft; sedan hon hälsat den förre, drog hon
Anna med sig till deras rum och började rakt på
sak.
— Hvar ä’ Mörk?
— Han har farit te’ doktorn, svarade Anna,
som förgäfves sökte efter rätta anledningen till
Marias uppträdande just nu.
— Ä far sjukare nu då?
— Nej, de’ va’ för te tala om riksdagsvalet,
tror ja’, han lånade parhästarne å trillan af far
i morse.
Maria nickade gillande, som om hon gripits
af en viss beundran för Mörks kraft att samla
händelsernas tömmar i sina händer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
