- Project Runeberg -  En uppkomling : Berättelse från kustlandet /
198

(1898) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

198

dant, hon var redan förut lofvad åt kusinen, var
det ej orätt att bryta det, ifall också han fordrade
dess uppfyllande? Hon hakade sig fast vid
hoppet, att han på sitt hårda, beslutsamma sätt, skulle
göra det, åh om han blott ville ...1 Och ur
minnet började hon plocka fram hundratals olika
små drag från deras förhållande till hvarandra,
hur kusinensi hvarje lek försvarat henne mot alla,
städse tagit hennes parti och alltid varit vek och
blid mot henne ... och ... ja just det, att de
redan som barn lofvats åt hvarann var deras
olycka, därigenom hade han hindrats att kämpa
sig till hennes kärlek, han tog endast emot
den som någonting, hvilket föll af sig sjelft, hon
var hans, men ... men ja ... nej ...jja ...
nej ...

Hon såg Nedergården framför sig och blef
med ens modlösare än på mycket länge.
Visserligen ägde hon en stark hjälpare i nöden. Ofvan
molnen, ofantligt långt borta i en sal, skimrande
af klart guld och ädla stenar, bodde den
kärleksrike guden, utan hvars vilja eller vetskap icke ens
en sparf föll till marken. Hos honom fanns hvad
hon behöfde, och för att de svaga människobarnen ej
skulle fara vilse i lifvets öken, hade han i sin
oändliga godhet gifvit dem sitt skrifna ord,
hvarur de fingo hämta tröst och sinnesfrid. Men icke
ens där fanns allt hvad hon behöfde.

Hon smålog inåtvändt med en nyans af
hopplöshet i leendet. Kanhända hon framdeles skulle
finna friden och vinna styrka, men nu kände hon
sig så trött, så trött...

Då stod Oskar oväntadt vid hennes sida.

Anna blef ej det minsta förundrad däröfver.
Ifall han ej kommit, hvem skulle då hafva gjort
det? Hon tog hans närvaro som en fingervis-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 4 17:07:45 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppkomling/0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free