- Project Runeberg -  En uppkomling : Berättelse från kustlandet /
202

(1898) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

202

rätt. Han knöt händerna och stampade i marken,
Den kvinna, han trott vara sin egendom, lät bära
sig af en annan, och denne andre var hans
bittraste fiende. En kort stund sökte han inbilla sig,
att ett tillfälligt illamående nödgat Anna att
anlita kusinens bistånd, och envist fasthållande denna
föreställning gick han modigt fram till
Nedergården för att i stället erbjuda sin hjälp och hämta
henne. Och då ... då såg han henne fortfarande
hvila i Oskars armar ... Han behöfde ej veta
mer, han var ohjälpligt slagen, och på sviktande
ben stapplade han bort.

— Den herren vill fördärfva, slår han med
blindhet, sade Mörk högt. Detta var det första
han yttrade på en lång stund, hur lång visste
han ej, han visste endast, att han gått och gått.
När han åter kom till medvetande stod han midt
på ett gärde och den nedtrampade höstsäden.
visade den väg han tagit. Han bemödade sig att
samla sina tankar, men det lyckades honom ej.
Han kände sig vek, hjälplös och bruten, han var
ensam mot en hel här af ondskefulla männniskor,
hvilka längtade efter hans undergång. Han var
förkastad, utstött, bortjagad. Gud, hans gud hade
svikit sin trognaste vapendragare och öfvergifvit
honom i nödens stund. Han kände en hädelse
bränna sina läppar, han ville slunga en anklagelse
i ansiktet på den gamle där uppe, men en feg
fruktan sammansnörde hans strupe, han ägde icke
ens kraft därtill, och så vek detta plötsligt
uppflammande raseri för nya känslor. Det hvar
hvarken hat eller bitterhet, som föddes inom honom,
han endast vämjdes vid sig själf och sin egen
blindhet.

— Den herren vill fördärfva, den herren .

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 4 17:07:45 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppkomling/0208.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free