Note: This work was first published in 1975, less than 70 years ago. Gunnar Gällmo is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
säker makt över hela galaxen – eller som, än
bättre, i hans egen ägo skulle innebära en säker
makt för honom över hela Nostra.
Naturligtvis var dessa Ctulhyanastudier på
biblioteket bara en täckmantel för att han skulle
kunna luska fram hemligt material om den fruktade
Longobardiska Ligan, som för övrigt Tanta
Pruttu inte hade haft den ringaste kontakt med
eller ens känt till. Nåja.
I varje fall utgick Nick Sonny från att Lurts
Ctulhyanastudier var en täckmantel för att
komma åt longobarderna. Men eftersom professor
Lurt just hade fått reda på, att Sonny för tillfället
var så nöjd med den nuvarande fasen i sitt eget
arbete att han inte var överdrivet ivrig att
fortsätta till nästa, så gav han blanka faderullan i att
snoka fram något om Ligan utan forskade om
Ctulhyana i stället.
Han hade just upptäckt en mycket intressant
sak i en gammal bokrulle från Aiklipsum. Det
handlade om magiska ritualer i samband med
jordfästning, något med att man hällde tre skopor
jord på de döda för att de inte skulle gå upp och
hoppa omkring, och det hade vissa påtagliga
likheter med några primitiva seder som påstods
skulle ha förekommit på Nostra i en dimmig
forntid. Naturligtvis kunde det vara ett rent
sammanträffande, men han trodde att det var mer
än så. På en del gamla tempel fanns dessutom vad
som bara kunde vara en avbild av Ctulhyanas
tecken – två linjer i rät vinkel mot varandra, varav
den vertikala var ungefar dubbelt så lång nedanför
skärningspunkten som ovanför. Mycket intressant.
Professor Jala Lurt var helt försjunken i sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
