Note: This work was first published in 1975, less than 70 years ago. Gunnar Gällmo is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi är inte alls intresserade av att hjälpa er. Vi har
lurat runt er bara för att göra den här boken litet
spännande. Tji! Väl omött! Hjärtlösa hälsningar,
Longobardiska Ligan.
Lurt blev högröd i ansiktet. Uppenbarligen hade
man drivit med honom. Annat hade det varit på
den tiden han själv hade varit student! Då hade
de studentikosa skämten verkligen varit roliga!
Och framför allt hade de riktat sig mot andra än
honom själv.
I vredesmod kastade han lappen i öppna spisen,
som sprakade så vänligt med sin flammande ved.
Det var en anakronism, men en god anakronism –
något som mänskligheten hade fört med sig ur
grottorna. Meningslöst, eftersom atomvärmen var
bättre – men trevligare. Man kunde inte sitta och
titta på atomkraften och drömma och bygga slott
i lågorna.
En öppen spis var också något lättare att i
vredesmod kasta lappar i. Men under en bråkdels
sekund, mellan den tidpunkt då lappen uppvärmts
till brinnbar nivå och den tidpunkt då den
faktiskt tog eld, inträffade något märkligt, som
endast en man med professor Jala Lurts
knivskarpa intelligens och snabba
uppfattningsförmåga kunde ha hunnit uppfatta.
Här måste vi kanske infoga en liten förklaring.
Eftersom Longobardiska Ligan var en ganska
omfattande organisation, höll den sig givetvis – för
att inte på något sätt vara underlägsen de stora
myglarna – med tryckt brevpapper. Eftersom den
var olaglig och följaktligen hemlig, gick det ju å
andra sidan inte an att den tryckta
avsändaradressen på brevpappret syntes. Därför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
