Note: This work was first published in 1975, less than 70 years ago. Gunnar Gällmo is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
emot en överordnad.
–Kaffet är klart, Nick, hördes Saatanas röst
från pentryt. Ett splitter nytt recept. En böna på
tio liter vatten, så du inte blir upphetsad. En nypa
vaniljsocker, en gnutta valeriana, tio burkar
sömntabletter, så du inte skall stå hindrande i
vägen för den nya ordningen...
Sonny gjorde en ful grimas, vilken som tur var
inte syntes ut i pentryt.
–Du glömmer väl inte cayennepepparn,
Bengan? ropade han.
–Cayennepeppar? Ånej, den sortens
kapitalistiska vulgariteter tillhör det förflutna för min
del. Jag har börjat ett nytt liv. Det förflutna ligger
i spillror. Inget mer löneslavande för de
nostranska utsugarna! Flower power! Den
blomsterprydda gondolen gled...
Nick Sonny avhöll sig med en kraftansträngning
från att kräkas på mattan, på samma sätt som ni,
käre läsare, förmodligen med en kraftansträngning
avhåller er från att kräkas på denna bok.
–Upp till kamp emot kvalen, gnolade Saatana
glatt, tänk om, Nick! Vänd om från din
fördärvliga bana! Än finns det hopp! Kom till
Longobardiska Ligan! Jag är så glad att jag är
longobard! Förfäras ej, du lilla hop! Gå varsamt,
min longobard!
Sonny var synnerligen upprörd i djupet av sitt
hjärta.
Då Saatana kom in med kaffet, omformade
Senil sig till en snubbeltråd med högst
tillfredsställande resultat för honom själv. Sonny
suckade. Det godmodiga munhuggandet kunde gå
honom på nerverna ibland. Nu fick han klara sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
