Note: This work was first published in 1975, less than 70 years ago. Gunnar Gällmo is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utan kaffe. Å andra sidan fick han också klara sig
utan de tio burkarna sömntabletter, som skulle ha
banat väg för longobardernas respektlösa makt-
övertagande.
–Bengan, röt han som ett piskrapp (för att
använda en liknelse från tiden innan man lyckades
lösa problemet med ljudbangar och som en
biprodukt fick fram ljudlösa piskor), kom hit!
Longobarderna hade tyvärr (ur deras egen
synvinkel) haft mycket kort tid på sig att omskola
Bengan Saatana. Alla reflexer hade de inte lyckats
utrota. Då han hörde ett framrytet kommandorop
flög han automatiskt upp i givakt.
–Se mig i ögonen, sade Sonny.
Bengan gjorde så.
–Slappna av, Bengan, fortsatte Sonny. Slappna
av. Longobarderna är skurkar... Longobarderna
är skurkar... Longobarderna är skurkar...
Bengan Saatana började vinda med ögonen.
-Du är patriotisk, du är patriotisk, du är
patriotisk, fortsatte Sonny.
–Flamma stolt mot dunkla stjärnmoln,
nynnade Saatana. Måtte fanan brinna som...
—Käften, fräste Sonny. Första raden var riktig,
fortsatte han mjukare. Men de andra dumheterna
måste vi få ur dig. Säg efter mig: Leve Nostra...
Leve Nostra... Leve Nostra...
Bengan Saatana brast i häftig gråt, ett offer för
motstridiga känslor. Den longobardiska
indoktrineringen hade inte gått särskilt djupt, men han
hade en hemsk hemlighet att bära på. Han bölade
som en stucken blåval.
–Nick, snyftade han, det är hyggligt av dig att
vilja vända tillbaka mig igen, men du vet inte hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
