Note: This work was first published in 1975, less than 70 years ago. Gunnar Gällmo is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
–Flusch ischka blummblumm, svarade Saatana.
Tjuutinen parakamtjatka filibombombom.
–Och de andra tre?
–Dem går jag i god för, sade Saatana. Jag
kanske får presentera den framstående hemlige
age...
I sista minuten hann Nick Sanny täppa munnen
till på honom.
–Vad de heter spelar ingen roll när de har så
goda referenser, sade det maskerade ansiktet
förbindligt. Kom in för allan del! Folk har redan
börjat samlas.
Därefter fladdrade det åt sidan för att släppa in
dem. Det var nämligen inte alls något maskerat
människoansikte, utan en dödskalleliknande livs-
form från en avsides planet i en skum stjärnhop,
vars medlemmar länge fått en nödtorftig utkomst
genom att ställa upp som statister i dåliga
skräckfilmer.
De fyra undertryckte var sin rysning och gick
in genom dörren. En lång trappa förde ned i
jordens inre, eller rättare sagt i Atsnets inre,
eftersom det var där de var, men så petnoga får ni
väl ändå inte vara?
Steg för steg gick de utför, djupare ned i
planetens innanmäte. Lurt hyste en defaitistisk
tanke hur han skulle orka gå upp igen när
uppdraget var färdigt, men tröstade sig med att
han kanske inte levde då, eller att longobarden
skulle vinna kanske och han själv hinna byta sida i
sista momangen. Sådana långhåriga saker måste väl
ändå ha några anordningar så de inte behövde gå
upp, så slapp som ungdomen var nu för tiden?
Ansiktet flaxade fram bredvid dem och såg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
