Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - D - Dunkerque ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dynamomēter, gr., instr. till
uppmätn. af mekan. kraft l. arbete.
dytiast’, gr., maktinnehafvare,
härskare. -ī, härskaresläkte,
regenthus.
Dynekilen, hafsvik i Göteborgs o.
Bohus l. 1716 en svensk
transp.-flotta förstörd där af Tordenskjold.
dyner, ty., i närh. af hafskust.
uppkastad sand, s. upptornar sig till
kullar ända till 60 m. höga.
dyning, holl., djupa, långa vågor
på hafvet före o. efter storm.
dynt, hos svinkreatur
förekommande blåsmask, s. utvecklas ur
ägg af binnikemasken, o. införd
i mnskns magsäck utvecklas till
binnikemask.
Dyrrhach’ium, se Durazzo.
dysenterī, gr., läk., rödsot.
dysfagī, gr., svårighet att svälja,
uppkom, gm halsinflammat.,
förlamn. i sväljn.-musklerna,
svulster i matstrupen o. s. v.
dyskrasī, gr., felaktig blandning
af kroppens safter, t. ex.
skrofulös, skorbutisk d.; utgör följden
af många olika sjukdomsorsaker.
dyspepsī, gr., dålig matsmältning,
vanl. symtom af en kronisk
mag- o. tarmkatarr.
Dyster, Benj., äfventyrare, f. i
slutet af 1600-talet i Finland, utgaf
sig för Karl XII, sökte uppvigla
dalkarlarne. Död på dårhus 1730.
dysurī, gr., svårighet att kasta sitt
vatten.
Dyveke (dej-’), holl., »den lilla
dufvan», dan. kon. Kristian II:s
älskarinna, f. 1491 Amsterdam, dot.
till köpmansänkan Sigbrit Willums i
Bergen, fr. 13 i Köpenhamn, d. 17.
Jfr. Torben Oxe.
Dzierzon (scher’son), Joh., ty. präst,
uppf. af en ny biodl.-metod, f.
1811, d. 06. Skr.: Theorie u. Praxis
d. neuen Bienenfreundes m. m.
däfvert, lyftkran på fartyg.
däggdjur, Mammalia, 1:a klassen
af ryggradsdjur med rödt, varmt
blod. Föda lefvande ungar. Omkr.
2,100 arter. Ordningar: tvåhändta,
fyrhändta, fladdermöss, insektätare,
gnagare, rofdjur, säldjur,
snabeldjur, platthofvar, hästdjur,
svindjur, kameldjur,
dvärgmyskdjur, boskapsdjur, trögdjur,
sirendjur, hvaldjur, pungdjur o.
kloakdjur.
Döbeln, st. i kon.-riket Sachsen
vid Mulde, 17,749 inv.
Döbeln, Geo. Karl von, frih., krig.,
f. 1758, 82/88 i utländsk tjänst,
utmärkte sig i fin. kr. 1808/09,
vann den lysande segern vid
Juutas, 13 gen.-löjtn , d. 20.
Döbereiner, Joh. Wolg., ty. kem.,
f. 1780 Burg, d. 49 Jena. Uppf.
platina-elddonet.
död, upphörande af alla
lifsyttringar. Man skiljer mel. våldsam
o. naturlig d., mel. verklig o. sken.-d.
Döda hafvet, sjö i Syrien med stark
salthalt. 1,595 kv.km.
Döderhultsvik, se Oskarshamn.
dödsbok, en i mumiekistor ofta
påträffad saml. af fornegyptiska
böner att af den döde läsas på
hans färd i underjorden.
dödsdans, se danse macabre.
dödsstraff, ådömes för mord,
verkställes i Sverige gm giljotinering
på fängelsegård. Upphäfdt i
Portugal, Holland o. delvis i Schweiz.
döfhet, absolut oförmåga att höra.
Medfödd l. förvärfvad gm öronsjukdom.
döfstumhet, medfödd l. förvärfvad
gm sjukdomar, ss.
skarlakansfeber o. sjukdom i det inre örat,
is. under de första lefnadsåren.
Stumheten är en följd af döfheten.
Döll’inger, Joh. Jos. Ign., ty. teol.,
f. 1799 Bamberg, prof. i
kyrkohist. München, förklarade sig 70
mot påfvens ofelbarhet, bannlyst,
slöt sig till gammalkatolikerna.
Dömitz, befäst st. i
Mecklenb.-Schwerin vid Elbe, 2,943 inv.
Sl. 1635.
Dönniges, Wilh. v., bai. diplomat,
f. 1814, 42/45 guvern. för bai.
kronprins, (senare Maximilian II),
sändebud i flere länder, d. 72.
dös, arkeol., af stenhällar bildad
grafkammare från stenåldern.
Ofta = dolmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
