Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - E - Enskild bank ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Spartas herravälde, slog 371 spart.
vid Leuktra, återupprätt.
Messenien, men föll 362 i sl. vid
Mantineia.
epark’, gr., hefälhafvare, provinsståthållare.
epaulette (epålätt’), se epålett.
Épée (-pē), Charl. Mich., abbé de l’,
döfstummeundervisningens grundl.
i Frankrike (60), f. 1713, d. 89 Paris.
Epeiros (-pej’-), (lat. Epīrus),
landsk, i forna Hellas. Fl.: Akeron,
Kokytos. Hst. Dodone. E. 168
f. K. rom., 1466 turk. Nu s.
delen af Albanien.
Eperies (-iriesch), ung. st. vid Tarcza,
14,407 inv.
Épernay (-nä), fr. st. vid Marne,
20,478 inv. Champagnevin.
eph-, se ef-.
epi|cyk’el, gr., cirkel, hvars
medelpkt rör sig på perif. af en annan
cirkel. Användes i det
ptolemeiska världssyst. till förklaring af
ojämnheterna i planeternas
skenbara rörelse, -cykloīd, gr.,
kroklinje, s. en pkt på en cirkel
beskrifver, när denna utan glidning
rullar utanpå en annan cirkel. Jfr
hypocykloid.
Epidam’nos, g. geogr., se Durazzo.
Epidauros (-au’-) g,. geogr., hamnst.
i Argolis. Asklepiostempel. Nu
byn Piaduro. Hamn.
epidemī, gr., sjukdom, s. angriper
ett större antal personer på en
gång, i mots. till sporadisk
sjukdom; farsot. Jfr äfven endemi.
epider’mis, gr., se hud o.
öfverhudsväfnad.
epif’ora, gr., upprepande af samma
ord i slutet af flere på haa följande satser.
epiglott’is, gr., struplocket,
stänger luftstrupens öppning.
epigōner, gr., efterkommande, is.
sönerna af de 7 hjältar, s. 1250
f. K. föllo i strid mot Tebe. — I
litterat. personer, s. blott utveckla
stora föregångares idéer.
epigrāf, gr., inskrift, tänkespråk.
-ik, inskriftskännedom.
epigram’, gr., inskrift på
grafvårdar o. dyl.; senare kort, sinnrik,
satirisk dikt.
epīk, gr., episk poesi.
Epiktētos, gr. filos, af stoiska
skolan, f. omkr. 50 e. K. Frygien.
Hans lärosats: lid o. försaka!
Epikūros, gr. filos., f. 342 f. K.,
grund. 306 i Athen epikureiska
skolan, d. 270. Ansåg lifvets lycka
bestå i frånvaron af smärta o.
måttligt tillfredsställande af
begär. — Epikuré, lärjunge af E.;
person s. hängifver sig åt förfinade
njutningar.
epilep|sī, gr., se fallandesot,
-tiker, en som har fallandesot, -tisk,
hörande till fallandesot.
epilōg, gr., efterskrift, slutord.
Epimeni’des, gr. siare omkr. 600
f. K., skall ha sofvit i en grotta 57 år.
Epimeteus (-tevs’), Prometeus’ bror
o. motbild, den obetänksamme.
Épinal, fr. st. vid Moselie, 20,080 inv.
epiphanīa, gr., uppenbarelse, is. en
guds; inom kristna kyrkan fest
d. 6 jan. t. minne af Kristi döpelse.
Epīrus, se Epeiros.
epis’copus, lat., biskop.
episkop|āl, lat., biskoplig. -at,
biskopsdöme.
episkopalkyrkan (anglikanska l.
engelska), den protestantiska
statskyrkan i England, grundl. 1534
af Henrik VIII. Under Edvard
VI gaf Cranmer kyrkan en
reformat. prägel gm de 39 artiklarna.
Inom e. förekomma det högkyrkl.,
det lågkyrkl. o. det kyrkl. liberala
partiet.
episk skaldekonst l. epos, poet.
framställn. af händelser i
berättande form. Det egentliga epos
(epopé, hjältedikt) är antingen
folk- (ex. odyséen) l. konst-epos
(ex. æneiden). Vidare höra till e.
idyll, ballad, romans, poet.
berättelse, legend, saga, roman, novell.
episōd, gr., bihandling; i epos,
roman o. s. v. inflickad händelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
