Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - E - Enskild bank ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
s. ej utgör en väsentl.
beståndsdel af hufvudhandl.
epis’tel, gr., bref, is. apostlarnes
bref i N. T.
Epis’tolæ obscurōrum virōrum,
lat., »okände mäns bref», af
Crotus Rubianus o. a. på kökslatin
författade bref mot påfvedömet (1515).
epistyl, gr., byg., öfversta
delen af en pelare.
epitāf, gr., grafskrift.
epitēl, gr., tunnt, af celler bestående
öfverdrag på kroppens slemhinnor.
epitēt, gr., tillsats, bi- l.
bestämningsord. .
epithala’mium, lat., bröllopskväde.
epi’tome, gr., kort smndrag af ett verk.
epōk, gr., hållpkt, utgångspkt för
nytt tidehvarf. Göra e. säges om
betydande personer o. händelser.
Epo’meo, utslocknad vulkan på ön
Ischia, 783 m. h.
epo’nymos, gr., se arkont.
epopé, epos, gr., se episk
skaldekonst.
épreuve d’artiste (-pröv’ dartist’),
fr., första aftrycken af kopparstick
utan underskrift.
Ep’som, eng. st. nära London, 10,915
inv. I maj stora hästkapplöpn.
(Derbydagen).
Epsomsalt, se engelskt salt.
epålett’, fr., milit. axelprydnad med
gradbeteckning.
equipage (ekipāsch),fr., se ekipage.
equivoque (ekivåk), fr., se ekivok.
ēra, lat., tidräkning; tidehvarf;
tidpunkt.
Eras’mus, Desiderius, representant
för humanismen, f. 1466
Rotterdam, d. 36 Basel. Banade väg
för reformat., utan att dock
ansluta sig till densma. Utg. flere
klassiker, skr.: Colloquia,
Encomium moriæ m. m.
E’rato, gr. myt, kärlekskvädets gudinna.
Eratos’tenes, gr. skald, grammat.
o. mat., f. 276 Kyrene (Afrika),
d. 195. Förestod det alexandr.
bibliot. Bestämde jordens
omkrets gm meridianmätn.
er’bium, jordartsmetall, upptäckt
1794 af Gadolin.
Ercilla y Zuñiga (-sil’ja i sunjīga),
don Alfonso de, sp. skald, f. 1533
Madrid, d. där 95. Skr.: epos
La Araucana.
Erckmann-Chatrian (-schatriang’),
firma af fr. romanförf. — Émile
E., f. 1822 Pfalzburg, d. 99, o.
Alex. G., f. 1826 Soldatenthal; d.
90. Skr.: Docteur Mathéus (59),
Hist. d’un conscrit (64), L’ami
Fritz (64), Waterloo (65) m. fl.
mycket lästa romaner.
Erdmann, 1) Otto Linné, ty. kem.,
f. 1804, d. 69 s. prof. i Leipzig.
Undersökte indigo, lysgas m. m.
— 2) Joh. Eduard, ty. filos.,
hegelian, f. 1805 Wolmar, sed. 36
prof. i Halle, d. där 92. — 3) Ax.
Joak., sv. naturf., f. 1814, 58 chef
för geol. byrån i Sthm, d. 69.
Skr. i mineralogi, kemi o. is.
Sveriges geologi. — Hans son 4) Edv.,
geol., f. 1840, sed. 70 vid geol.
byrån. Medarbetare i geol.
kartverk of. Sverige; flere skr. i geol.
Erdschisch, se Ardschisch.
E’rebos, gr. myt., underjorden; son
af Kaos, med Nyx (natten) dagens
o. eterns fader.
E’rebus, 1) verksam vulkan på det
antarktiska Victorialandet, 3,769
m. h., uppt. af Ross 1842. — 2)
Liten vik på s.v. kusten af N.
Devon i N. ishafvet, Franklins
öfvervintring 1845/46.
Erekteion (-tej’on), tempel på
Akropolis i Athen, förstördt af perserna,
återuppb. 422/14 f. K., ännu täml.
bibehållet.
Erekteus (-tevs’), gr. heros, myt.
kon. i Athen, uppförde Erekteion.
erekt|il, lat., som reser sig,
ansväller. -ion, resning, ansvällning.
eremīt, gr., ensittare, ensling.
Eremitage (-tāsch), enslig boning,
äfven namn på en del lustslott o.
ett eldigt bourgognevin.
eremitkräftan, Pagurus Fabr.,
kräfta med mjukskalig bakdel, som
hon gömmer i tomma snäckskal.
Bernhardskräftan, Pagurus
Bernhardus L., 8 cm. l., Europas kuster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
