Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - F - Façon ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
falbolān, fr., veckad garnering på
fruntimmersklänningar.
Falb, Rud., ty. hypotesmakare, f.
1838 Steiermark, d. 03 Berlin.
Bekant gm sina jordbäfningsteorier
och väderleksspådomar
(beroende på månfaserna), de s. k.
Falbs kritiska dagar.
Falbygden, fruktbar slätt i
Skaraborgs l. (kring Falköping).
Falckenstein, se Vogel v. F.
falerniskt vin, ber. vin i det forna
Rom; från Ager Falernicus i nordv.
Kampanien.
falerts, min., namn på flere
svafvelmetallers föreningar med
svafvelarsenik o. svafvelantimon; stor
kopparhalt (äfven silfver).
Mineralet, som kristalliserar i
tetraedrar, förekommer i Ungarn,
Tyrolen, Harz o. s. v.
Faliēre, Marino, f. 1278, sedan 54
doge i Venedig, i följd af en
smnsvärjning mot senaten afrättad 55.
Dram. behandl. af Delavigne, Byron m. fl.
Falk, 1) Erik, teol., 1547 bisk. i
Skara o. 58 i Linköping, d. 69.
Skr.: En lärobok i christend. (58),
En tröstebok för hafvande qvinnor
(64). — Dennes son 2) Bengt, f.
1540, halsh. i Linköping 1600.
falkar, Falconini, underfam., hör.
till dagroffåglarna, fåglar med kort,
tjock, fr. roten krökt näbb, s.
bakom öfverkäkens spets är försedd
med en tand; utan halskrage,
långa vingar, hudveck mel. tårna,
starka, spetsiga, mycket krökta klor.
Falkenau, böhm. st. vid Eger, 7,376
inv. Slott.
Falkenberg, st. i Hallands l. nära
Ätrans utlopp i Kattegatt, 4,316
inv. (08). Äldre stadsprivil.
bekräftade 1558, stapelstad sed. 1866.
Falkenberg, Didrik v., ty. krigare
af adl. ätten F. till Herstelle o.
Blankenau, inträdde 1615 i sv.
tjänst, kom i gunst hos Gustaf
Adolf, hkn ofta använde honom
i diplomatiska värf, blef öfverste
o. utnämndes 30 till kommendant
i Magdeburg, dödl. sårad vid dess
intagande af Tilly 1631.
Falkenberg, sv. adl. ätt, härstamm.
från Brandenburg o. s. i slutet af
1500-talet inkom i Sverige. Bland
framstående medlemmar af denna
ätt, s. upphöjts både till friherrl.
o. grefl. värdighet, må nämnas:
1) Henrik, ämbetsman, f. 1634
Sthm, 74/76 landsh. i Älfsb. l. o.
på Dal, landtmarsk. vid riksd. i
Halmstad 78, d. 91 Sthm. — Hans
bror 2) Gabriel, ämbetsm., f. 1646,
87 friherre, 93 grefve o. kungl.
råd, s. å. presid. i Åbo o. 1703
i Svea hofrätt, d. 14 Sthm. — 3)
Melker, ämbets- o. statsman., f.
22, 58 lagman i Västerbotten o.
Ångermanland o. 65 i Värmland,
72, ehuru hatt, riks- o. kansliråd
samt kansler för Lunds univers.,
73 frih., 78 grefve, d. 95 Sthm.
falkenērare, ty., en s. öfvar falkar
till jakt; äfven falkjägare.
Falkirk (fålkörk), skot. st. vid Forth-
o. Clydekanalen, 29,271 inv.
Falklandsöarna (fåk), fr. Malouines,
ögrupp i södra Atlanten ö.
om Patagonien, 12,532 kv.km.,
omkr. 2,078 inv. Hst. Port
Stanley. 1833 eng. besittning.
falkonett’, fr., kr., ett slags på
1500- o. 1600-talet brukligt,
kanonen liknande skjutvapen af
mindre kaliber; drogs af manskap.
falk-orden, storhertiglig weimarsk
orden, stiftad 1732. 5 klasser.
Falköping, urgammal st. i
Skaraborgs l. 4,488 inv. (08). I
närheten slag 1389.
fall, 1) fys., den i följd af jordens
attraktion förorsakade rörelsen
hos kroppar i riktning mot
jordens medelpkt; 2) sjö., tåg,
hvarmed rå, gaffel l. segel hissas upp
l. firas ned; benämnes efter rån,
gaffeln l. seglet det tillhör. Falla,
sjö., vrida förskeppet längre från
vinden under segling.
fallande, bergsv., skiktens lutning
mot horisontalplanet.
fallandesot, epilepsi, läk.,
kronisk, för det mesta ärftlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
