Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - M - Maidstone ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mandel, 1) farm., mandelträdets
stenfrukt, hvars luddart.
beklädnad lämnar mandelkli. Delas i
söt-m. o. bitter-m., hkn senare är
giftig; 2) anat., körtelart. organ
på ömse sid. om tungspenen o.
mel. de båda gombågarna; kallas
äfv. örmandlar, göra gm afsöndr.
af sekret ingången till svalget slipprig.
Mandelberg, Job. Edv., hist.-,
landsk.- o. genremål., f. 1761 Sthm,
d. 86 Köpenhamn.
Mandelgren, Nils Månsson, teckn.
och kulturforsk., f. 1813 Skåne,
d. 99 Ersta. Skr.: Monum.
scandinaves du moyen-âge (55/62),
Atlas t. Sveriges odlingshist. (77) m. m.
mandelolja, fet olja ur mandlar,
anv. i medicin m. m. Jfr bittermandelolja.
mandelträdet, Amygdalus L.,
Amygdalaceæ. Vanl. m., A. communis
L., odlas i Medelhafsländ., frukt.
mandel. Dvärg-m., A. nana L.,
buske i ö. Europa o. Asien, prydnadsväxt.
mandenga l. mandingo,
negerfolk i v. Sudan, 6 à 9 milj.
Manderström, Kristof. Rutger Ludv.,
frih., statsm., f. 1806 Sthm,
sändeb. i Wien 55, utrik.-min. 58/68,
pres. i kommerskoll. 68, medl. af
sv. akad., grefve 60 (men ej
introd.), d. 73 Köln. Förf.
mandingo, se mandenga.
mandolīn, it. stränginstr., liknande lutan.
Mandragōra L., Solanaceæ. M.
officinalis Mill., i s. Europa o.
orienten, m. mskolika, gift.
rotknölar; anv. redan i forntid, ss.
narkot. medel.
mandrillen, Cynocephalus mormon,
en babianart.
Mandschuriet, kines, biland i n.o.
vid Gula hafv., 939,290 kv.km.,
omkr. 5 ½ mill. inv. Högland.
Klimatet kallt. Prod.: guld,
silfver, kol, boskap. Inv. kines. o.
mandschuer. Skådeplats för det
ry.-jap. kriget 1904/05. Hst. Mukden.
manége (-nēsch), fr., ridhus, ridbana.
manér, fr., sätt, vis, (plur.)
uppförande. Maniērerad,
förkonstlad, tillgjord.
māner, lat., de dödas andar.
Manes l. Mani, österl.
religionssiift., f. omkr. 215 Babylonien,
korsfäst 276. Jfr manikéer.
manēter, Acalephæ, namn på
släktena Medusa L. o. Cyaena Pér.
Les., geléart., gmskinl. hafsdjur.
M. aurita L., v. Sveriges syd- o.
västkust., förorsakar en brännande
smärta medelst sina nässeltrådar.
Jfr Coelenterata.
Man’eto, egypt. öfverstepräst i 3:e
årh. f. K. Skr. en i fragm.
bevarad historia öfver Egypten.
Manfred, kon. af Neapel o. Sicil.,
son t. kejs. Fredr. II Hohenstauf.,
f. 1231, reg. 54, kon. 58, stupade
66 v. Benevent.
mangān, kem., metall, element,
Mn = 54,8, aldrig gediget, utan
end. i fören. m. syre; framställ.
gm sina oxiders glödgn. m.
kolpulver. Eg. vikt 8; grå.
Föreningar: m.-oxidhydrat l.
manganit, stålgrått till järnsvart min.,
kristall. Eg. vikt. 4,4, i Harz,
Västergötl.; m.-oxid-oxidul, se
hausmannit.; m.-spat =
kolsyr, m.-oxidul, vackert rosenrödt,
kristall, min.; i Sachsen, Dannemora,
Nordmark, m.-superoxid,
se brunsten.
mangoträdet, Mangifera L.,
Anacardiaceæ. Ind. m., M. indica L.,
inhemsk i O.-Ind., odl. i tropikerna.
O.-Indiens näst finaste bordfrukt (mango).
mangrove-trädet (-gråv-),
Rigzophoreæ, ett trop. träd, hvars luftrötter
bilda riktiga skogar.
Manhem, ben. på Svitjod.
-sförbundet, 1815 i Sthm stift,
ordenssällsk., upplöst 1822.
manī, gr., läk., sinnessjukd.,
yttrande sig i exalter. sinnesstämn.,
stegrad inbillningskraft, liflig
tankeverksamh., i mnga häns. mots.
till melankoli; betyder i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
