Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genast fullgöra allt, hvad han skulle fordra af
henne. Uppsyningsmannen ämnade just stänga
dörren, då ett gråhårigt gumhufvud med blekt,
skarpt, rynkigt ansikte stack ut genom den och
skulle till att säga något. Men
uppsyningsmannen knuffade till dörren och hufvudet försvann.
Inifrån cellen hördes skrattet af en kvinnoröst.
Också Katja Maslof log och vände sig mot det
lilla gallerförsedda fönstret på dörren. Gumman
tryckte sig intill det från andra sidan och sade
med hes röst:
»Framför allt pladdra inte om något onödigt,
utan håll dig till en enda sak och därmed stopp!»
»Det kan ju bara komma en sak i fråga, värre
blir det väl icke,» sade Katja.
»Det ena känner man till, men icke det andra,»
sade uppsyningsmannen med ämbetsmannamässig
öfvertygelse om sin egen kvickhet. »Kom nu,
marsch!»
Gummans öga försvann från fönsterrutan, och
Katja följde med små snabba steg efter
uppsyningsmannen. De gingo utför stentrappan, förbi
de manliga cellerna, som voro ännu mer stinkande
och bullersamma än de kvinnliga, och där de följdes
af blickar från alla de små fönstren i dörrarna,
samt trädde in i kontoret, där redan två med
gevär beväpnade soldater stodo väntande.
Skrifvaren på kontoret räckte den ena af soldaterna ett
af tobaksrök genompyrdt papper och pekade på
fången, sägande: »Tag henne». Soldaten, en
nischegorodsk bonde med rödt, koppärrigt ansikte,
stoppade papperet innanför uppslaget på rockärmen
och blinkade småleende åt kamraten, en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
