Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tschuvasch med breda kindknotor, för att visa honom
på fången. Därpå förde de henne utför trappan,
genom den lilla sidoporten vid stora ingången ut
på gården och vidare genom staden på de
stenbelagda gatorna.
De förbigående, droskkuskar, bodbiträden,
tjänstflickor, arbetare, ämbetsmän, stannade och
stirrade nyfiket på fången och hennes eskort;
somliga skakade på hufvudet och tänkte: »Så går det,
när man bär sig illa åt, — det är icke som vi,
det». Barnen sågo förfärade på förbryterskan och
lugnades endast af, att soldaterna bevakade henne,
så att hon icke längre kunde göra något ondt.
En bonde från landet, som sålde kål och varit
inne på krogen för att dricka te, gick fram till
henne, gjorde korstecknet och gaf henne en slant.
Hon rodnade, sänkte hufvudet och mumlade
någonting.
Då hon kände de på henne riktade blickarna,
sneglade hon oförmärkt, utan att vända hufvudet,
på dem, som betraktade henne, och den
uppmärksamhet, hon väckte, gladde henne. Hvad som
också gjorde henne glad, var den i jämförelse med
fängelsestanken så rena vårluften, men det gjorde
ondt att trampa på gatstenarna med de i de
klumpiga fångskorna instuckna fötterna, som blifvit
ovana vid att gå, och hon såg ner framför sig
och ansträngde sig att stiga så lätt som möjligt.
Då hon kom förbi en mjölhandel, utanför hvilken
en skara dufvor promenerade af och an, utan att
låta störa sig, höll hon på att trampa på en af
dem; dufvan spratt upp och flög, flaxande med
vingarna, tätt förbi örat på henne, så att hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
