- Project Runeberg -  Uppståndelse / I /
12

(1899-1900) Author: Leo Tolstoy Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

äfven sin försupne man. Hon föreslog Katjuscha
att bli tvätterska hos henne. Men då Katjuscha
såg det sträfsamma lif, som de öfriga tvätterskorna
hos mostern förde, blef hon tveksam och sökte i
stället plats som husjungfru på
kommissionskontoren. Hon fick också plats hos en fru med två
söner. Men en vecka efter hennes inträde i tjänsten
gaf den äldste af de bägge unga herrarna, en
gymnasist, som nyss fått fjun på läppen, plötsligt
studierna på båten och lämnade aldrig Katjuscha i
fred. Modern gaf denna skulden för allt och
afskedade henne. Någon ny plats stod icke att få,
men på ett kommissionskontor träffade Katjuscha
händelsevis en fin fru med en massa ringar på
fingrarna och armband på de bara, fylliga armarna,
hvilken, då hon hörde, att Katjuscha sökte plats,
gaf henne sin adress och bjöd henne till sig.
Katjuscha gick dit. Frun tog mycket vänligt emot
henne, trakterade henne med sött vin och bakelser
och skickade bort sin jungfru med en liten biljett.
På aftonen infann sig en ståtlig herre med långt,
gråsprängdt hår och grått skägg; han slog sig genast
ner bredvid Katjuscha och började skämta med
henne. Värdinnan ropade ut honom i ett annat
rum, och Katjuscha hörde henne säga: »frisk och
blomstrande, landtlig oskuld». Sedan ropade
värdinnan ut Katjuscha och sade, att den främmande
herrn vore en författare, som hade förfärligt mycket
pengar, och att han skulle ge henne, hvad hon
ville, ifall hon behagade honom. Det gjorde hon,
och han gaf henne tjugufem rubel, i det han
lofvade, att de ofta skulle träffas. Pengarna gingo
snart åt till att betala inackorderingen hos mostern

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:23:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppstand/1/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free