Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Nå, hur går det med skoptserna[1]?» frågade
sekreteraren.
»Jag har sagt, att jag icke kan åtaga mig det,»
svarade prokuratorn, »eftersom det felas vittnen,
hvilket jag också skall förklara inför domstolen.»
»Men det gör ju detsamma...»
»Nej, jag kan icke,» sade prokuratorn, i det
han slog ifrån sig med handen och skyndade in i
kabinettet.
Han hade uppskjutit målet med skoptserna
i brist på ett alldeles obehöfligt vittne, endast
därför att om detta mål kom före vid en rätt, där
juryn utgjordes af intelligent och bildadt folk, skulle
det kunna sluta med ett frikännande. Han hade
alltså kommit öfverens med presidenten, att målet
skulle bringas före vid sessionen i kretsstaden,
där det fanns flere bönder och utsikterna till en
fällande dom således voro större.
Det blef allt mera rörelse och lif ute i
korridoren. Störst var trängseln omkring
civilrättssalen, där det mål pågick, hvarom den ståtlige
herrn, som så väl förstod sig på juridiska
angelägenheter, berättat för jurymännen. Under ett
afbrott i förhandlingarna kom ut ur salen den
gamla frun, som den genialiske advokaten förstått
beröfva hennes förmögenhet till förmån för sin
klient, hvilken icke hade ringaste rätt till denna
förmögenhet. Detta visste så väl domarna som
ännu mer käranden och hans advokat; men det
tillvägagående, de hittat på, var sådant, att det
var alldeles omöjligt att icke tilldöma käranden
förmögenheten. Svaranden var en korpulent dam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
