Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
därefter i ett slags vansinnigt rus förfört och
öfvergifvit och sedan aldrig mera kommit ihåg,
därför att detta minne var alltför plågsamt, alltför
tydligt vittnade om hans skuld och visade, att
han, som var så stolt öfver sin korrekta
oförvitlighet, icke blott handlat föga korrekt, utan också
rent af uselt mot en kvinna.
Ja, det var hon. Han såg nu klart detta
hemlighetsfulla särtycke, som skiljer hvarje människa
från den andra och gör henne till en särskild,
egendomlig, alla andra olik varelse. Trots
ansiktets onaturliga hvithet och fyllighet röjdes ännu
detta egendomliga, tjusande särtycke i hvarje drag,
i läpparnas böjning, i de en smula vindande
ögonen och framför allt i den naiva, leende blicken
och det uttryck af beredvillighet, som präglade
icke blott ansiktet, utan hela gestalten.
»Det skulle ni ha sagt med detsamma,» sade
presidenten återigen med påfallande mildhet. »Hvad
är ert fadersnamn?»
»Jag är oäkta,» svarade Katjuscha.
»Nå, men efter er gudfar — hvad kallas ni?»
»Michajlova.»
»Och hvad kan hon väl ha gjort?» tänkte
Nechljudof alltjämt och drog mödosamt efter
andan.
»Och ert familjenamn, tillnamnet?» fortsatte
presidenten.
»Jag kallas efter min mor Maslof.»
»Ert stånd?»
»Af borgareklassen.»
»Tillhör den rättrogna kyrkan?»
»Ja.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
