Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hon icke varit inne i köpmannens rum, utan att
Ljubka ensam huserat där, och att om något af
köpmannens tillhörigheter försvunnit, så hade nog
Ljubka tagit det, då hon kom med nyckeln till
kappsäcken för att hämta pengarna.
Vid detta ställe i anklagelseakten spratt
Katjuscha till, öppnade munnen, som för att säga
något, och såg på Eufemia.
Då man förevisat Eufemia Botschkof hennes
växel i banken på 1,800 rubel — fortfor
sekreteraren att läsa — och frågade henne, hvarifrån
hon fått så mycket pengar, hade hon svarat, att
de under tolf års tid blifvit hopsparade af henne
och Simon Kartinkin, med hvilken hon skulle
gifta sig. Simon Kartinkin i sin tur erkände vid
sitt första förhör, att han tillsammans med Eufemia,
på uppmaning af Ljubka, när hon kom med
nyckeln till hotellet, stulit pengarna och delat dem
med Ljubka och Eufemia. Vid dessa ord for
Katjuscha åter upp, rodnade häftigt och ämnade
säga något, men hindrades af rättstjänaren.
Slutligen — fortfor sekreteraren — hade Kartinkin
också erkänt, att han gifvit Ljubka ett sömnpulver
åt köpmannen, men vid andra förhöret hade han
nekat till att ha varit med om stölden af
pengarna och att ha gifvit Ljubka pulvret, samt
skjutit hela skulden på henne. Angående pengarna,
som Eufemia satt in på banken, förklarade han
liksom hon, att de tillsammans sparat ihop dem
af de drickspengar, de erhållit under en tolfårig
tjänst på hotellet.
Slutet på anklagelseakten lydde:
I betraktande af allt det ofvanstående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
