Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
flyttade blicken från prokuratorn till presidenten
och tillbaka igen.
»Jag skulle vilja veta, hvarför Kartinkin alltid
bjöd Katerina Maslof till gästerna och aldrig
några andra damer?» frågade prokuratorn med
ett lätt mefistofeliskt leende, i det han slöt
ögonen
»Det vet jag icke. Hur skall jag kunna veta
det,» svarade Katjuscha, förskräckt seende sig
omkring, hvarvid hennes blick ett ögonblick
stannade på Nechljudof. »Den som han ville, den
bjöd han.»
»Har hon väl känt igen mig?» tänkte
Nechljudof med fasa, och han kände, hur blodet sköt
upp i ansiktet på honom. Men utan att urskilja
honom från de andra, vände hon genast bort
ögonen igen och fäste dem med förfärad min på
prokuratorn.
»Den anklagade förnekar alltså, att hon haft
några närmare förbindelser med Kartinkin. Godt.
Jag har ingenting vidare att fråga om »
Och prokuratorn tog genast armbågen från
pulpeten och började skrifva upp något. I själfva
verket skref han ingenting alls, utan följde endast
med pennan efter bokstäfverna i sitt memorandum,
men han hade sett, att allmänna åklagare och
advokater plägade göra på det viset — efter en
snärjande fråga skrifva en anteckning i sitt tal,
som skulle förkrossa motståndaren.
Presidenten vände sig icke genast åter till den
anklagade, därför att han just då höll på att fråga
domstolsledamoten i glasögonen, om han gillade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
