Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans glas hällde jag så pulvret och gaf honom.
Skulle jag väl gjort det, om jag vetat något?»
»Nå, och hur kom briljantringen i er ägo?»
frågade presidenten.
»Den gaf han mig själf till present.»
»När gjorde han det?»
»Då jag kom in med honom i hans rum,
ville jag gå igen, och då slog han mig i hufvudet,
så att kammen gick sönder. Jag blef ond och
ville gå. Då tog han ringen af sitt finger och
gaf mig, för att jag skulle stanna,» sade hon.
I detsamma reste sig allmänna åklagaren på
nytt och anhöll med samma tillgjordt naiva min
som förut om tillåtelse att göra ännu några frågor,
och då han fått det, lade han hufvudet på sned
öfver den broderade kragen och frågade:
»Jag skulle vilja veta, hur länge den
anklagade stannade inne hos köpmannen Smeljkof?»
Åter greps Katjuscha af förskräckelse och
flyttade hastigt blicken från åklagaren till
presidenten, i det hon hastigt svarade:
»Jag minns icke, hur länge det var.»
»Nå, minns den anklagade icke heller, om hon
gick in någon annorstädes i hotellet, sedan hon
lämnat köpmannen Smeljkof?»
Katjuscha tänkte efter.
»Jo, jag gick in i rummet bredvid, som var
tomt,» sade hon.
»Hvarför gick ni in dit?» frågade prokuratorn
plötsligt intresserad och vände sig direkt till
henne.
»Jag väntade på en droska.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
