Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hon hade det, hvad hon gjorde, om hon skulle
gifta sig, men Tichon var på samma gång så
vördnadsfull och så sträng, han envisades så att
själf slå vatten ur kannan öfver den unge herrns
händer, att Nechljudof icke kunde besluta sig att
säga något om Katjuscha, utan endast frågade
honom om hans sonsöner, om den gamle hingsten
»Bror lille» och om gårdshunden Polkan. Alla
voro friska och raska, utom Polkan, som fått
vattuskräck året förut.
Nechljudof hade just fått af sig allt det våta
och börjat kläda sig, då han hörde snabba steg
utanför, och det knackade på dörren. Han kände
igen både stegen och knackningen. Så gick och
knackade endast hon. Han kastade öfver sig den
våta kappan och gick till dörren.
»Stig in!»
Det var hon, Katjuscha. Alltjämt densamma,
— ännu mer intagande än förut. Hennes svarta,
leende, en smula vindande ögon blickade upp till
honom med samma naiva blick. Liksom förut var
hon klädd i ett rent hvitt förkläde. Hon kom med
en doftande, nyss ur papperet tagen tvål och två
handdukar, en stor rysk och en grof ullig. Den
orörda tvålen med de intryckta bokstäfverna,
handdukarna, hon själf, — allt var lika rent, friskt,
oberördt och behagligt. Hennes vackra, fasta, röda
läppar krusades liksom förut vid hans åsyn af en
glädje, som hon icke kunde återhålla.
»Välkommen, Dmitri Ivanovitsch!»
framstammade hon med svårighet, och hennes ansikte
öfvergöts af en rodnad.
»God dag... hur mår du... hur mår ni...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
