Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han icke utan inre fröjd höra ljudet af hennes
steg, hennes röst, hennes skratt, kunde han icke
utan bäfvan se in i hennes svarta ögon, i synnerhet
när hon log, kunde han framför allt icke utan
bestörtning se, hur hon rodnade, för hvar gång
de möttes. Han kände, att han var förälskad,
men icke så som förut, då denna kärlek var en
hemlighet för honom, då han icke ville erkänna
för sig själf, att han älskade, och då han var
öfvertygad om, att man endast kunde älska en
gång — nu var han förälskad med fullt
medvetande därom och gladde sig däråt och visste
äfven dunkelt, fastän han sökte dölja det för sig,
hvari denna kärlek bestod, och hvad den skulle
leda till.
Hos Nechljudof, som hos alla, funnos två
människor, — en andlig, som icke för sig sökte
annan lycka än den, som också var lycka för
andra, och en djurisk, som endast sökte lycka för
egen del och för denna var färdig att offra hela
den öfriga världens. Vid denna period af hans
tillvaro, i det egoismens vanvett, som alstrats af
lifvet i Petersburg och vid regementet, hade den
djuriska människan öfverhand och hade helt och
hållet förkväft den andliga. Men då han återsåg
Katjuscha och ånyo för henne kände detsamma,
som han känt förut, började den andliga
människan lyfta upp hufvudet och kräfva sin rätt.
Och under dessa två dagar före påsk var Nechljudof
rof för en oafbruten inre kamp, som han dock
icke ville erkänna för sig.
I djupet af sitt hjärta visste han, att han
borde resa, och att han icke hade något skäl att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
