- Project Runeberg -  Uppståndelse / I /
92

(1899-1900) Author: Leo Tolstoy Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vattenpussarna och öfver den till is frusna snön fram
till fönstret till jungfrukammaren. Hans hjärta
bultade så, att han kunde höra dess slag,
andedräkten stockade sig än och trängde än fram i
en djup suck. I jungfrukammaren brann en liten
lampa. Katjuscha satt ensam vid bordet och
stirrade tankfullt framför sig. Nechljudof betraktade
henne länge, utan att röra sig, — han ville veta,
hvad hon skulle göra, då hon trodde, att ingen
såg henne. Ett par minuter satt hon orörlig, så
blickade hon upp, smålog, skakade hufvudet liksom
förebrående åt sig själf, och i det hon därefter
bytte om ställning, lade hon med en häftig åtbörd
bägge armarna på bordet och riktade ögonen ut i
rymden framför sig.

Han stod och såg på henne och lyssnade
ofrivilligt både till sitt hjärtas slag och till de
sällsamma ljud, som hördes nerifrån floden. Där nere
i dimman försiggick ett oafbrutet, långsamt arbete,
än brusade, än brakade, än rasslade det, än klirrade
isbitarna mot hvarandra som glas.

Han stod och såg på Katjuschas tankfulla,
af en inre kamp plågade ansikte, och det gjorde
honom ondt om henne, men underligt nog förökade
denna medömkan endast hans åtrå efter henne.

Han knackade på fönstret. Hon ryckte till i
hela kroppen, som om hon fått en elektrisk stöt,
och fasa afmålade sig i hennes drag. Så sprang
hon upp, gick fram till fönstret och tryckte sitt
ansikte intill rutan. Uttrycket af fasa vek icke
ifrån henne, ens då hon, efter att ha satt båda
händerna som skygglappar för ögonen, känt igen
honom. Hennes ansikte var ovanligt allvarsamt,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 12:40:57 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/uppstand/1/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free