- Project Runeberg -  Uppståndelse / I /
93

(1899-1900) Author: Leo Tolstoy Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— han hade aldrig sett henne sådan. Hon
smålog först, då han smålog, smålog blott som för att
lyda honom, men inom henne fanns intet
småleende, endast fruktan. Han gjorde ett tecken
med handen, att hon skulle komma ut till honom.
Men hon skakade på hufvudet: nej, hon ville icke
komma! och stod kvar vid fönstret. Han tryckte
ännu en gång sitt ansikte intill rutan och ville
ropa åt henne, att hon skulle komma, men i
detsamma vände hon sig åt dörren, — det var
tydligen någon, som ropade på henne. Nechljudof
gick ifrån fönstret. Dimman var så tät, att han
på fem stegs afstånd från huset icke kunde
urskilja fönstret, utan endast en mörk massa, ur
hvilken lampans som det tycktes väldiga låga lyste
med ett rödaktigt sken. Från floden ljöd alltjämt
samma underliga brusande, brakande, rasslande
och klirrande. Ur dimman någonstädes på gården
hördes en tupp gala, ett par andra svarade på
närmare håll och ur fjärran bortifrån byn skallade
en hel kör af tuppar, som sökte öfverrösta
hvarandra, men hvilkas rop sammansmälte till ett enda
galande. För öfrigt var allt omkring tyst och
stilla. Det var redan det andra hanegället.

Efter att två gånger ha gått fram och tillbaka
rundt hörnet af huset, styrde Nechljudof åter sina
steg till jungfrukammarfönstret. Lampan brann
alltjämt och Katjuscha satt åter ensam vid bordet,
liksom plågad af tvekan och ovisshet. Så fort
han kom fram till fönstret, såg hon på honom.
Han knackade, och utan att se efter, hvem som
knackade, sprang hon genast ut ur rummet, och
han hörde porten öppnas och knarra på sina

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 12:40:57 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/uppstand/1/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free