Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19 - 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dimman och månen, som gick upp mot morgonen
och lyste på något mörkt och hemskt. Dessa två
svarta ögon, som på en gång sågo på honom och
förbi honom, påminde honom om detta mörka och
hemska.
»Hon har känt igen mig!» tänkte han och
hukade ihop sig, som om han väntade ett slag.
Men hon kände icke igen honom. Hon suckade
lugnt och började åter se på presidenten.
Nechljudof suckade också. »Ack, om det snart vore
slut!» tänkte han. Han erfor en känsla liknande
den, han stundom erfarit på jakt, då han var
tvungen att slå ihjäl en skadeskjuten fågel, — på
en gång vämjelse, medömkan och förargelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
