Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
l.EÖ TOLSTOY.
för att nu icke tala om den allmänna tröttheten,
vågskålen började luta åt en fällande dorn, ville
han uppträda och göra sin in saga häremot, men
han fruktade att börja tala om Katjuscha. Det
föreföll honom, som om alla då genast skulle gissa
hans förhållande till henne. Men på samma gång
kände han, att han icke kunde låta saken ha sin
gång, utan att göra invändningar. Han rodnade
och bleknade och skulle just börja tala, då Peter
Gerassimovitsch, som hittills setat tyst, tydligen
retad af ordförandens myndiga ton, plötsligt började
uppträda emot honom och säga detsamma, som
Nechljudof velat säga.
»Ursäkta,» sade han, »ni säger, att hon Stal,
därför att hon hade nyckeln, men kunde då icke
korridorbetjäningen, sedan hon gått, öppna
kappsäcken med en falsk nyckel?»
»Jo visst, jo visst,» bekräftade köpmannen.
»Och pengarna kunde hon icke taga, därför
att hon i sin ställning icke gärna kunde göra af
dem någonstädes.»
»Det är ju det, jag säger,» instämde
köpmannen.
»Snarare var det just hennes ankomst, som
ingaf korridorbetjäningen tanken på saken, och så
begagnade de sig af tillfället och sköto hela skulden
på henne.»
Peter Gerassimovitsch talade i retlig ton. Och
hans retlighet meddelade sig åt ordföranden, som
ännu envisare än förut framhärdade i den
motsatta åsikten. Men Peter Gerassimovitsch talade
så öfvertygande, att flertalet instämde med honom
och förklarade Katerina Maslof icke delaktig i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
