Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
l.EÖ TOLSTOY.
ljudof. Han bredde ut polisongerna öfver
paletå-kragen och tog honom lätt under armen, i det
han styrde kosan mot utgångsdörren och frågade:
»ni skall kanske också gå?»
»Ja,» svarade Nechljudof, i det han
skyndsamt klädde sig och följde med honom.
De trädde ut i det klara, upplifvande solskenet
och måste båda höja rösten, för att göra sig hörda
öfver vagnsbullret.
»Det är en ganska underlig situation,»
fortsatte presidenten. »Katerina Maslof kunde, som
sagdt, vänta sig ett af de två, — antingen ett
så godt som fullständigt frikännande, ett lindrigt
fänge!sestraff, hvarvid till och med kunde räknas
af den tid, hon redan setat inne, eller också
straffarbete, — någon medelväg fanns icke. Om ni
tillagt orden: ’men utan afsikt att orsaka döden’,
så skulle hon blifvit frikänd.»
»Det var oförlåtligt af mig att glömma detta,»
sade Nechljudof.
»Ja, ser ni, därpå beror alltsammans,» sade
presidenten leende och såg på sin klocka. Det
återstod endast tre kvarts timme af den tid Klara
utsatt.
»Vänd er nu till en advokat, om ni så vill,
och försök finna någon anledning att kassera
domen. Det kan man alltid få tag i. Till
Dvor-janskaja,» svarade han droskkusken, som frågade,
hvart han skulle, »trettio kopek, — mera betalar jag
aldrig.»
»Var så god, ers nåd.»
»Mjuka tjänare. Om jag kan stå till tjänst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
