Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPSTÅNDF.LSE.
139
Teljegin, Missi’s kusin, och vid nedre bordsändan
Missi själf och bredvid henne ett orördt kuvert.
»Nå, det var roligt. Slå er ner, vi äro ännu
bara vid fisken,» sade den gamle fursten,
mödosamt och försiktigt tuggande med sina få
återstående tänder, i det han såg upp på Nechljudof
med sina blodsprängda ögon, som alldeles tycktes
sakna ögonlock.
»Stepan,» vände han sig därpå med munnen
full till den tjocke, högtidlige hofmästaren och
visade med blicken på det orörda kuvertet.
Fastän Nechljudof kände fursten så väl och många
gånger sett honom vid middagsbordet, blef han
likväl nu obehagligt öfverraskad af det röda
ansiktet med de sinnliga, smackande läpparna
ofvanför den under hakan fästa servietten, den tjocka
halsen och hela den välfödda generalsfiguren.
»Det skall bli serveradt på ögonblicket, ers
nåd,» sade Stepan och tog fram ur den med
silfverkärl belamrade buffeten en stor förläggarslef,
hvarpå han vinkade åt den vackre lakejen, som
genast började ordna det orörda kuvertet bredvid
Missi och den konstfullt brutna servietten med
dess vapenprydda monogram.
Nechljudof gick rundt omkring bordet och
tog alla i hand. Alla, utom den gamle fursten
och damerna, stego upp, när han kom fram till
dem. Och denna vandring kring bordet, detta
tagande alla i hand, fastän han aldrig samtalat
med de flesta af dem, tycktes honom denna dag
särskildt obehagligt och löjligt. Han bad om
ursäkt, för att han kom så sent, och ville sätta
sig på den tomma stolen vid bordsändan mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
