- Project Runeberg -  Uppståndelse / I /
141

(1899-1900) Author: Leo Tolstoy Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

UPPSTÅNDF.LSE.

141

»Ni måste vara förskräckligt trött och hungrig,»
sade hon till Nechljudof, efter att ha väntat, tills
han ätit upp.

»Nej, icke särskildt. Och ni? Voro ni och
sågo på taflorna?» frågade han.

»Nej, vi sköto upp det så länge. Vi voro i
stället och spelade lawn tennis hos Salamatofs.
Mr Crookes spelar verkligen riktigt underbart.»

Nechljudof hade kommit dit för att förströ
sig, och han plägade alltid trifvas där i huset,
icke blott på grund af den lyx och goda ton, som
så behagligt tilltalade hans sinnen, utan också i
följd af den atmosfer af smickrande ömhet, som
där omärkligt omgaf honom. Men denna dag var,
märkvärdigt nog, allting där i huset honom
motbjudande, — allt, från och med portvakten, den
breda trappan, lakejerna, det dukade bordet och
till själfva Missi, som nu hvarken tycktes honom
tilldragande eller naturlig. Nu misshagade honom
både Kolosofs själfsäkra liberala ton, den gamle
furstens sinnliga tjurfysiognomi, den slavofilsinnade
Katerina Alexejevnas fransyska fraser,
guvernantens och studentens tvungna miner, och framför
allt misshagade det honom att ha blifvit kallad
»honom» . . . Han vacklade ständigt mellan två
olika förnimmelser gentemot Missi, — än såg han
liksom vid en dallrande månskensbelysning idel
skönt hos henne, hon föreföll honom både frisk
och vacker och klok och naturlig. .. Än åter helt
plötsligt, liksom i skarpt solljus, såg han . . . kunde
han icke låta bli att se alla hennes brister. Och
en sådan dag var det nu för honom. Han såg
alla rynkorna i hennes ansikte, visste, såg, hur

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:23:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppstand/1/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free