Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
l.EÖ TOLSTOY.
ett gladt leende gled hon ljudlöst öfver den tjocka
mattan ut ur rummet.
»Nå, god dag, käre vän, sitt ner och berätta,»
sade furstinnan Sofja Vasiljevna med sitt
konstlade leende, som var så väl gjordt, att det såg
alldeles naturligt ut, och visade sina långa, vackra
tänder, hvilka likaledes voro så väl gjorda, att de
föreföllo naturliga. »Man har sagt mig, att ni
kommit från domstolen i mycket dyster
sinnesstämning. Jag tänker också, att detta måtte vara
bra svårt för folk med hjärta,» tillade hon på
franska.
»Ja, det är sant,» sade Nechljudof, »man
känner ofta sin obehörighet . .. känner, att man
icke har rätt att döma ...»
»Coinmc c’est vrai,» utbrast hon, liksom slagen
af sanningen i hans ord, ty hon smickrade alltid
med stor skicklighet den, hon talade med.
»Nå, hur går det med er tafla, den intresserar
111ig så mycket,» fortsatte hon, »om det icke vore
för mina svaga krafter, skulle jag längesedan varit
uppe hos er.»
»Jag har helt och hållet öfvergifvit den,»
svarade torrt Nechljudof, som i denna stund
lika klart såg falskheten i hennes smicker som den
ålderdom, hon sökte dölja. Han kunde icke tvinga
sig att vara älskvärd.
»Så synd! Ni skall veta, att själfve Rjäpin
sagt mig, att han har en betydande talang,» vände
hon sig till Kolosof.
»Att hon icke blygs att ljuga på det viset!»
tänkte Nechljudof mörkt.
Då Sofja Vasiljevna fann, att Nechljudof icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
