Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
l.EÖ TOLSTOY.
märkning af Kolosof och tryckte på en elektrisk
knapp i väggen bredvid chäslongen.
I detsamma steg doktorn upp och gick ut ur
rummet, utan att säga något, såsom den där är
hemma hos sig. Sofja Vasiljevna följde honom
med ögonen, under det hon fortsatte samtalet.
»Var snäll, Philippe, och fäll ner den där
gardinen,» sade hon, visade med en blick på
fönstret, då den vackre lakejen kom in vid hennes
ringning.
»Nej, hvad ni än må säga, så finns det något
mystiskt hos honom, och utan mysticism ges ingen
poesi,» sade hon, i det hon med ena ögat retligt
följde lakejens rörelser framme vid fönstret.
»Mysticism utan poesi är vidskepelse, och poesi
utan mysticism är prosa,» fortfor hon med ett
sorgset leende och utan att taga blicken från
lakejen, som fällde ner gardinen.
»Nej, nej, icke den gardinen, Philippe, — den
för stora fönstret,» utbrast hon klagande, i det
hon tydligen kände djupt medlidande med sig
själf för den ansträngning, dessa ord kostade henne,
och för att lugna sig med den ringprydda handen
förde cigarretten till sina läppar.
Den bredaxlade, muskulöse och vackre
Philippe, bugade sig lätt, som för att be om ursäkt,
och gick tyst och undergifvet med ljudlösa steg
öfver mattan till det andra fönstret, där han,
litet emellanåt seende på furstinnan, sorgfälligt
ordnade gardinen så, att ingen ljusstråle skulle
våga falla på henne. Men icke heller nu gjorde
han det, som det skulle vara, utan den plågade
Sofja Vasiljevna måste återigen afbryta sitt sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
