Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
l.EÖ TOLSTOY.
liga möjligheter öppnade sig, nu kände han sig
på alla håll fången i maskorna af ett dumt, tomt,
ändamålslösa gagnlöst lif,^hvarur han icke såg
någon utgång, och hvarifrån han för det mesta
icke heller ville komma ut. Han mindes, hur
stolt han då var öfver sin rättrådighet, hur han
uppställt som regel för sig att alltid tala sanhlng och
verkligen också var sanningsenlig, och hur han
nu var fullständigt invecklad i lögnen, — i den
förfärligaste lögn, en lögn, som af alla, som
om-gåfvo honom, utgafs för sanning. Och ur denna
lögn fanns ingen räddning, — åtminstone såg
han ingen. Han var besmutsad af den, hade vänjt
sig vid den, fann sig väl i den.
Hur lösa förbindelsen med Marja Vasiljevna,
och med hennes man så, att han icke behöfde
blygas att se honom och hans barn i ögonen?
Hur utan lögn komma ifrån förhållandet till Missi?
Hur slita motsägelsen mellan erkännandet af
jordegendomens olaglighet och besittningen af arfvet
efter modern? Hur utplåna sin synd mot
Katjuscha? Det var omöjligt att låta det förbli så. »Jag
kan omöjligt öfvergifva en kvinna, som jag älskat,
och nöja mig med att betala en advokat, för att
han skall rädda henne från straff-fängelset, som
hon för öfrigt icke gjort sig förtjänt af, —
omöjligt utplåna mitt fel med pengar, som jag då
trodde, att jag gjorde och måste göra!»
Och han påminde sig lifligt det ögonblick,
då han sprungit efter henne i korridoren, trugat
på henne pengarna och sedan rusat sin väg. »A,
de där pengarna!» tänkte han med fasa och afsky
liksom då. »A, å, en sådan uselhet!» stönade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
