Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
l.EÖ TOLSTOY.
Alltid efter dylika väckelser plägade han för
sig uppställa sederegler, som det var hans afsikt
att allt framgent följa, — han skref dagbok och
började ett nytt lif, som han hoppades aldrig åter
skulle förändras, — »turning a new leaf», som han
sade för sig själf. Men för hvar gång fångades
han åter af världens lockelser, och utan att själf
märka det, föll han på nytt och ofta ändå
djupare än han varit förut.
Så hade han rensat och rest sig några gånger, —
första gången var, då han den där sommaren kom
till fastrarna. Det var den mest lifskraftiga,
hänförda väckelsen, och dess följder varade tämligen
länge. Nästa väckelse var, då han lämnade
statens tjänst och blef soldat under krigstid, för att
offra sitt lif. Men då kom återfallet mycket snart.
Så inträffade åter en väckelse, då han tog afsked
ur militärtjänsten och reste utrikes för att ägna
sig åt målarkonsten.
Från den stunden och till innevarande dag
hade en lång period förflutit utan rensning, och
därför hade heller aldrig så mycket smuts hunnit
hopa sig, eller tvedräkten mellan hvad hans
samvete fordrade och det lif, han förde, varit så skarp,
och han fasade, när han såg det.
Afståndet var så stort, smutsen så djup, att
han i första ögonblicket förtviflade om möjligheten
af en rensning. »Du har ju redan försökt att
sträfva efter fullkomlighet och bli bättre, och det
ledde till ingenting,» hviskade frestarens stämma
i hans själ, »hvad tjänar det till att försöka ännu
en gång? Du är ju icke ensam, alla äro likadana .. .
lifvet är sådant.» Men det fria, andliga jaget,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
