Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPSTÅNDF.LSE.
161
29.
Katjuscha kom först klockan sex på aftonen
tillbaka hem till fängelset, trött och med värkande
fötter efter den långa, ovana vandringen på
stengatorna; dessutom var hon nedtryckt af den
oväntade stränga domen och plågades starkt af hunger.
Redan under en af pauserna, då
vaktsoldaterna bredvid henne inmundigade bröd och
hårdkokta ägg, kände hon, att det vattnades henne i
munnen, och att hon var hungrig, men att tigga
dem om något ansåg hon förnedrande för sig.
När sedan ytterligare tre timmar förflöto, gick
hennes matlust öfver, och hon kände sig endast
matt och förbi. I detta tillstånd åhörde hon den
oväntade domen. I första ögonblicket trodde hon,
att hon hört orätt, hon kunde icke tro sina öron,
icke tänka sig själf som straffi-fånge. Men då lion
såg domarens och jurymännens lugna
affärsmässiga anleten, som endast uttryckte, att de funno
saken helt naturlig, blef hon förskräckt och skrek
till, så att det genljöd i salen, att hon var
oskyldig. Men när hon så fann, att äfven hennes skrik
mottogs som något naturligt, väntadt och utan
kraft att ändra sakens gång, började hon gråta,
kännande, att hon måste underkasta sig den grymma
och henne oförklarliga orättvisa, som begicks emot
henne. Hvad som isynnerhet tycktes henne
oförklarligt, var att hon blef så obarmhärtigt dömd af
alla dessa herrar, — de voro ju unga, icke gamla,
och blickade annars så vänligt på henne. En af
11. — Uppståndelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
