Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 30 - 31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
l.EÖ TOLSTOY.
dinsord, som växlades mellan kvinnorna och
fångarna, och upprepade dem hviskande, som om
hon ville lära sig dem. Den sista fången
slutligen var en tolfårig klockardotter, som dränkt sitt
barn i brunnen. Det var en lång, grann flicka
med hängande hår, sora lossnat ur den korta,
tjocka, ljusa flätan, och utstående ögon. Hon fäste
ingen uppmärksamhet vid hvad, som försiggick
omkring henne, utan gick barfota och i blotta
linnet, som var grått och smutsigt, fram och
tillbaka på den fria platsen i rummet, i det hon
snabbt och tvärt vände om, för hvar gång hon
kom till väggen.
31.
Då låset gnisslade och Katjuscha släpptes in,
vände sig alla om emot henne. Till och med
klockardottern stannade ett ögonblick och såg på
den inträdande med höjda ögonbryn, men sade
ingenting, utan började genast åter gå af och an
med sina långa, beslutsamma steg. Korablefskan
stack nålen in i det grofva tyget och såg frågande
öfver glasögonen på Katjuscha.
»Jaså, är du tillbaka igen! Och jag, som trodde,
att de skulle frikänna sig,» sade hon med sin hesa,
djupa, nästan manliga stämma. »De tycks ha
gått duktigt illa åt dig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
