Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPSTÅNDF.LSE.
171
Hon tog af glasögonen och lade sin sömnad
bredvid sig på britsen.
»Vi sutto just, moster och jag, och talade om,
att de kanske skulle släppa dig lös med detsamma,
min dufva lilla. Så lär det vara ibland, sägs det.
Det händer också någon gång, att de ge en pengar,»
inföll banvakterskan med sin sjungande röst. »Men
det tycks inte ha gått, som vi trodde. Herran
har sina egna vägar, min dufva lilla,» fortfor hon
med sin vänliga, välklingande ordström.
»Ha de verkligen dömt dig?» frågade Fedosja
med medlidsam ömhet, seende på Katjuscha med
sina barnsliga, klarblå ögon, och hennes glada,
ungdomliga ansikte förändrades, som om hon vore
gråtfärdig.
Katjuscha svarade icke, utan gick tigande
fram till sin plats, den andra från kanten,
bredvid Korablefskans och satte sig på britsen.
»Du har visst icke ätit heller,» sade Fedosja,
i det hon steg upp och gick fram till Katjuscha.
Utan att svara, lade denna hvetebullarna på
hufvudgärden och började kläda af sig, — tog af
den dammiga fångrocken och halsduken från det
lockiga svarta håret.
Den krokryggiga gumman, som lekte med
pojken, närmade sig också och stannade framför
Katjuscha
»Ss, ss, ss!» h väste hon med tungan och
skakade beklagande på hufvudet.
Pojken följde efter gumman och stirrade med
vidt uppspärrade ögon och framskjuten öfverläpp
på hvetebullarna, som Katjuscha haft med sig.
Vid åsynen af alla dessa deltagande ansikten efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
