Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 32 - 33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPSTÅNDF.LSE.
181
skan, i det hon fäste Katjuschas uppmärksamhet
på några underliga ljud, som hördes från andra
sidan af britsarna.
Dessa ljud voro den rödhårigas kväfda
snyftningar. Hon grät, därför att hon nyss blifvit
okvädad, slagen, och icke fått något af brännvinet,
som hon längtade så efter. Hon grät också,
därför att hon i hela sitt lif aldrig sett eller erfarit
annat än okvädinsord, speglosor, förolämpningar
och slag. Hon ville trösta sig med att tänka på
sin första kärlek till fabriksarbetaren Fedka
Mo-lodjonkof, men då mindes hon på samma gång,
hur denna kärlek slutat. Den hade slutat på det
viset, att Molodjonkof en gång, när han var full,
på gyckel gnidit in henne med vitriol och sedan
skrattande i sällskap med sina kamrater sett på,
hur hon vred sig i smärta. Detta kom hon ihåg,
och hon tyckte synd om sig själf, och i tanke att
ingen hörde henne, började hon gråta och grät
som ett barn, i det hon stönade och snusade och
sväljde de salta tårarna.
»Det är synd om henne,» sade Katjuscha.
»Visst är det sj^nd, men det är bäst att låta
henne vara.»
33.
Den första känsla, Nechljudof erfor, när han
vaknade nästa dag, var medvetandet af, att det
händt honom något, och innan han ännu kom ihåg,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
