Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPSTÅNDF.LSE.
189
rubel och sextiosju kopek. Af anklagelseakten
framgick, att en poliskonstapel anhållit ynglingen,
då han gick med kamraten, som bar mattorna på
axeln. Båda erkände genast och häktades. Nu
hade kamraten, som var klensmed, dött i
fängelset, och därför hölls ransakningen med den andre
ensam. De gamla gångmattorna lågo på bordet
för bevismaterialet.
Målet behandlades alldeles som gårdagens
med hela arsenalen af bevis, vittnen, snärjande
frågor, sakkunniges utlåtanden och korsförhör.
Vittnet-poliskonstapeln svarade på alla
presidentens, åklagarens och försvarsadvokatens frågor
med ett kort och uttryckslöst: »just så, ja», eller
»det vet jag inte» . .. men det syntes, att han
tyckte synd om pojken och ogärna berättade om
sin arrestering af honom.
Det andra vittnet, en gammal, skröplig,
tydligen gallsjuk husägare, han som rådde om
mattorna, svarade mycket motvilligt på frågan, om
han kände igen sina mattor, att det var hans,
och då åklagaren började utfråga honom, hvad
han ämnat använda sina mattor till, och om de
voro honom mycket nödvändiga, blef han ond
och svarade: »De kunde gärna gått all världens
väg, de välsignade mattorna, jag behöfver dem
icke alls. Om jag vetat, att jag skulle få så
mycket obehag för deras skull, hade jag icke alls
sökt efter dem, utan betalt till för att slippa bli
släpad hit och förhörd. Bara i droskor har jag
åkt upp fem rubel. Och sjuklig är jag också.
Jag lider både af bråck och reumatism.»
Så talade vittnena, den anklagade själf åter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
