Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPSTÅNDF.LSE.
219
»Jag ville träffa...» Nechljudof visste icke,
om han skulle säga »er» eller »dig», men beslöt
sig så för »er». Han talade icke högre än vanligt,
»Jag ville träffa er.jag . . .»
»Prata icke strunt med mig,» skrek trashanken
bredvid honom. »Tog du det eller tog det icke?»
»Hon är nästan döende, så förfärligt svag . ..»
skrek någon på andra sidan.
Katjuscha kunde icke urskilja, hvad
Nechljudof sade, men uttrycket i hans ansikte, under
det han talade, påminde henne plötsligt om detta,
som hon icke ville minnas. Småleendet försvann
ur hennes ansikte, och i pannan lade sig ett veck
af smärta.
»Jag hör icke, hvad ni säger,» skrek hon,
plirande med ögonen och rynkande pannan allt
mer och mer.
»Jag har kommit...»
»Ja, jag handlar, som jag bör, jag biktar mig,»
tänkte Nechljudof. Och som han tänkte detta,
stego tårarna upp i hans ögon, fastnade honom i
halsen, och han tystnade, i det han med fingrarna
hakade sig fast i gallret och bemödade sig att
icke snyfta.
»Om hou varit frisk, skulle jag icke kommit,»
skreks det från ena sidan.
»Förtrösta på Gud, jag vet ingenting,» ropade
en af fångarna på den andra.
Katjuscha varseblef hans sinnesrörelse, och den
meddelade sig åt henne; hennes ögon flammade,
röda fläckar färgade hennes hvita, fylliga kinder,
men ansiktet var fortfarande lika strängt, och de
vindande ögonen sågo oafvändt förbi honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
